Vi ser knappt varandra längre...
....Filmen Blådårar är en av de bästa filmer jag sett....Den spelades in 2000-01 och skulle egentligen handla om Malmö FF som följdes med kamera under en säsong, och visst följde den Malmö FF, men en yngling vid namn Zlatan Ibrahimovic visade samtidigt upp sån talang och karisma att filmen alltmer kom att handla om honom personligen.....Förståeligt absolut, de som filmade var inga dumskallar och insåg tidigt att Zlatan var en kille med star quality som slog ut resten av laget ihop.....I slutet av filmen säljs Zlatan Ibrahimovic till Ajax för 80 miljoner, den då dyraste övergångsumman för en svensk fotbollspelare genom alla tider...
Zlatan var en ny typ av idrottare som vi knappt sett röken av förrut i Sverige.....Hans ego, stjärnglans och talang var enorm....Tidigare hade det nästan ansetts fult att ta för sig, sticka ut och tro på sig själv inom svensk idrott.....Zlatan blev därför en enorm vägdelare genom sitt sätt att vara, inte bara inom idrotten utan även i samhället i stort.....Vissa tyckte han var en osedvanligt frisk fläkt, medans andra tyckte han skulle kamma sig och rätta in sig i ledet där alla andra stod....
...Men Zlatan har alltid varit Zlatan , han struntade i jantelagen och utvecklades till att bli en av världens absolut bästa fotbollspelare......När Zlatan slog igenom var han smått unik med sin egocentriska stil och kaxiga självförtroende.....12 år senare så ser verkligheten annorlunda ut......Självklart kommer det inte fram fotbollspelare med hans talang alltför ofta.....Men om Zlatan var unik, när han slog igenom, med sitt stora ego och tro på sig själv så skulle han idag bara vara en i mängden....
Jag tycker Zlatans inställning var/är kanon och inom sportens värld måste man tro på sig själv......Egocentreringen och viljan att synas i vårt samhälle överlag har även ökat explosionsartat de senaste åren , då menar jag inte inom idrotten utom i vardagliga livet, och där tycker jag inte alls det är lika positivt.......Vi ser knappt varandra längre, utan tankarna handlar mer och mer om jag, jag, jag, jag och jag.....
Jag själv är inte utan skuld, jag skriver ju exempelvis den här bloggen och det gör jag ju delvis eftersom jag har ett bekräftelsebehov, ett behov utav att synas.....Men jag försöker ändå få bort skygglapparna en del och se att det finns mer än bara jag, jag, jag.....Något som jag hoppas syns i mitt skrivande.....Tittar man på vissa andra bloggar så blir man däremot mörkrädd, fokuseringen kring sin egna person är enorm....
....Vårt sociala umgänge blir bara mindre och mindre....Hellre föredrar vi att på allehanda data sidor berätta om hur vi mår för massa ytliga bekanta än att sitta ner mellan fyra ögon och verkligen ta sig tid att lyssna och prata med varandra.....Och skulle man råka fråga hur nån mår egentligen eller om man kan hjälpa till med nåt av ren vänlighet anses man snarare vara påträngande och knepig...
USA är ett land som har sina brister, men de har ändå ett sätt att vara mot varann i vardagen som jag saknar här i Sverige.....Där är det en naturlig sak att vara vänlig och trevlig mot sina medmänniskor, även om de är främlingar.....Självklart blir man mycket gladare och piggare om man möts av ett leende och nån som frågar hur det är, det betyder mycket tycker jag alla fall....Här hemma är vänlighet ungefär detsamma som att ignorera en och titta bort och lämna en ifred...
Klassiska scener.
Frustration.
Vi har så fullt upp med så mycket annat idag att vi ser varandra allt mindre, både bildligt och metaforiskt sett....Jag har absolut inget emot vilja att synas och vilja att se efter sig själv......Men när det sker på bekostnad av vänlighet, empati, förmåga att lyssna och se andra människor tycker jag att det har gått för långt......Vi blir allt bättre på att framhäva oss själva som individer, men det är på bekostnad av att se andra.....Vi ser knappt varandra längre!!
Skriver just nu ifrån New York som ligger i landet som du pratade om här ovan. Det är min fjärde gång i NY och mitt åttonde besök i USA och jag kan bara instämma i det som du skrev. Alla är mycket vänliga och artiga. Ber alltid om ursäkt om man tex råkat stöta till varandra på trottoaren osv.
Måste för en gångs skull hålla med dig Anders.Men är det inte så att vi blir äldre med åren,datorer,tv-aparater,ipad,iphone,facebook,bloggar tar över våra liv??Man gör det bekvämare för sig helt enkelt.Man är inte ung å fräsch längre,när man var ung hade man hur mycket tid som helst över!!Nu får man respektera folk som är trötta,nu handlar det om barn,husbyggen,fysiska arbeten,matlagning,fruntimmer,andra intressen....konstigt att tiden inte räcker till ibland.Inte undra på att man var fräsch i ålder 15-20,man hade allt serverat,maten stod på bordet,inget jobb,tvättad garderob,listan kan göras längre,med andra ord hade man tid över!!!
Men du är alltid välkommen på en öl å lite fotboll/ishockey när som helst/Det var bättre för
8 gånger i USA, det var inte dåligt ;).....Men kul att du, som nog har lite mer koll än mig, bekräftar att mina tankar är åt rätt håll.
Jo visst är det så Gilde....Den tekniska utvecklingen i samhället är på både gott och ont, men när den, och annat, alltmer bidrar till att ta bort några av våra viktigaste egenskaper som människa tycker alla fall jag att det gått för långt.....Och notera att det här inlägget handlar inte om mina vänner som jag kännt länge, som exempelvis dig....Utan det handlar mer om vilken väg samhällsklimatet i stort är på väg att ta, en väg som jag inte gillar....Tyvärr känns det som att de flesta nya bekantskaper man gör nu för tiden mest visar sig innehålla egenskaper som är mer åt det negativa än positiva hållet. Till dig vet jag dock att jag är välkommen Gilde.
Ibland är du så klockren!!! En text som enligt mig håller mycket hög klass, oavsett om man håller med eller inte!!!Snygtt...
Tack Jägarn!!