budweiser

Ja, då var det dags att göra entré i Björks uppmärksammade och ibland bitska blogg. Rykten, sanningar och osanningar sprids i en härlig mix på den här sidan, men det är alltid läsvärt, bara man tar det som står med en nypa salt.

Den som är bakom tangentbordet är i alla fall Puskas, eller Fredrik som de utanför mitt kompisgäng brukar säga. Jag bor i en radhuslägenhet i Hagaområdet tillsammans med min sambo Victoria. Vi bor lite trångt, ytorna är i minsta laget, det blir lätt rörigt... men va fan... det får gå tills vi båda jobbar och tjänar pengar. Då ska vi hitta nåt bättre större alternativ!!
Jag är numera 31 år. Låter för jävla gammalt, men med åren har man lärt sig att siffrorna på pappret är helt oväsentligt. Trivs bra med min tillvaro som ung i sinnet istället. Jobbar som idrottslärare på vardagarna, i Laxå av alla ställen, men jag trivs bra med jobbet.

- Gillar all form av idrott men speciellt fotboll. Det finns inte mycket som går upp mot att se en härlig fotbollsmatch, live eller på TV.
- Att sitta i bastun med en kall pilsner är heller inte fel.
- Att fly Sverige för några veckor i främmande land är ju också bland det bästa man kan göra. Är alltid öppen för nya resor såväl korta som långa och blir än gladare om flera vill följa med! Hör av er med förslag!

Kan väl ta och berätta om ett mycket roligt minne som ägde rum för några år sedan. Det handlar om hur smeknamnet Puskas blev ett känt begrepp även hos mina lärarkolleger på jobbet . Läs...

All skolpersonal skulle gå ut och äta strax innan jul och jag med flera vara sugna på Socrates i Kumla. Hur som haver Laxå-lärarna packade in sig i bilar och styrde kosan mot Kumla. Väl där så var alla glada och uppåt. Vi gick in och satte oss vid ett långbord som var ordnat för oss. Det här var en av de första gångerna jag träffade mina kolleger på tu-man-hand utanför arbetstid, och jag ska inte säga att situationen var nervös och spänd, men ändå lite annorlunda än när man "bara" träffas på jobbet. Vid andra väggen var ett annat långbord placerat. Där satt Ellege Emballage och hade middag, det vill säga Gilde och kompani!

Vi fick in maten och nån öl, alla vara belåtna och hade trevligt. Stämningen var hög på restauarangen och än högre blev den ju mer sprit, öl och annan alkohol det beställdes in och särskilt då till bordet där "snickarna" satt. Helt plötsligt hörs ett vrål över lokalen...... PUUUUSSKKAAAAAASSSS. Kyparna och restaurangen mer eller mindre stannade upp... Och situationen blev än pinsammare för mig när en av de vid "snickarbordet" reste sig upp och började vingla över mot oss. Det skulle visa sig vara det irländske Charlton-fanet John Hayes som ville berätta för alla lärare hur stor Puskas är och vilken ikon han en gång var. Mina kolleger skrattade ljudligt, och det blev inte mindre skratt när han gick ner på knä och kysste min vänstersko.

Jag kan säga att jag var rätt röd i ansiktet vid det laget...

Roligt var det i alla fall! Fick ju höra det där ett antal gånger på jobbet efteråt...


Puskasstatus just nu:

Morgonrock på framför datorn. Ska snart diska även om det tar lite emot. Är mör i benen sedan igår, när jag med flera spelade innebandy i Kumlahallen. Roligt!

Tre bilder:


Anders Björk slår in julklapp. En kurs i graciös inslagning kanske vore nåt?



Ferenc Puskas - The hero himself!



Gilde vill man inte möta vid pokerbordet!



TACK FÖR ORDET!